Framförhållning

För någon vecka sen pratade jag med läkaren. Vi var överens om att hålla den dosen jag ändrat till i ytterligare fem, sex veckor.

I början av mars skulle jag lämna prover och få en telefontid.

I går fick jag brev. Lämna prover omgående och telefontid på fredag.

Varför, undrar jag. Stressade i väg i alla fall och lämnade proverna.

För övrigt så var jag förälder i går och ställde upp för sonens lag i hockeyn. Fick se en av de sämsta matcherna spelas i SHL och i dag är huvudet påtagligt inte med i min match. Vårt “jobb” för att få in lite pengar till lagkassan var att dela ut reklam på alla stolar i CC innan match, och att städa upp dessa efter. Gick asfort men att försöka sig på att vara frisk när man är sjuk tar på krafterna. Enormt mycket. Nu blir det kort siesta innan jag ska ut med daghunden en sväng.

I kväll – hockeyträning för sonalyckan.

Kan jag inte bara få däcka nu

Sova i en dag eller så. Känner mig som när jag hade som högst värden av TRAK när jag hade giftstruman. Orolig och stressad i kroppen fast jag vet jag kan koppla av.

Jag minns då, hur många det var som sa åt mig att det enda jag behövde, det var just att koppla av. Chilla, se en film, ligga och bara vila. Som om det gick med en kropp som var igång för tre personer ungefär.
Själv blev jag bara asförbannad på alla som gav mig goda råd om hur jag skulle göra för att må bra. Även efter jag fick diagnosen och jag förklarade varför jag inte kunde chilla och koppla av, så fick jag just de råden.

Folk hör helt enkelt inte. Det här är en stor sjukdom med många många olika symtom. Visst, för en del fungerar det att ta en dos levaxin så mår de bättre. Men för allt för många är det inte så. Det är en evig strid att komma i balans. Man får kämpa med sig själv, det dagliga livet, läkare, arbetsgivare, försäkringskassa, släkt och vänner.
Varje dag så hoppas man på en mindre dålig dag och varje gång man får en dålig i stället så blir man lika ledsen.

I alla fall när man haft en sån där sällsynt riktigt bra dag när man i princip kände sig frisk ett par timmar…

Märkliga utslag

Sen i går har jag som irriterade porer på ryggen och nacke. Dessa påminner om hur det var innan jag fick diagnosen. Fick lika då. Som inflammerade porer som inte läkte ut. Känner mig som en spetälsk 😦

För övrigt så kan jag inte sova. :/

Idel glädje men jag har i alla fall fått en riktigt god wrap i kväll och trevligt sällskap till ❤

Värk på nya ställen

Mellan skulderbladen och i bröstet. Visst, det har känts som att något drar åt i bröstet i en tid nu. Men jag vet inte vad det är. Har haft ett tag med hjärtklappning och svårt andas, väldigt andfådd Svårt stå upp, känns som jag inte får luft då. Hemskt.

 

 

2.2+2.6

Gick två svängar idag. Helt slut efter första på 2.2 kilometer. Ännu mer slut efter andra på 2.6. Trodde jag gick en kortare väg hem men runkeeper berättade annorlunda åt mig.

Jag är rätt less på att vara så här anfådd av i princip inget vissa dagar medan jag kan gå och gå och gå andra. Nu är det ju tyvärr fler dagar jag är klippt slut på, men jag njuter av de enstaka dagar jag kan gå längre.

I kväll är det hockeyträning för grabben. Får försöka luta mig mot något stadig på läktaren. Ett problem när jag står är att jag knappt får luft mellan varven och blir helt yr och matt i kroppen. Hjärtat slår lite för fort då.

Well, det var himla trevligt att träffa Ingvar och prata med honom en stund. Ska försöka göra det till något jag gör varje vecka. Tror både han och jag har glädje av det. =)

Semla

Från början av januari till fettisdagen är det lagligt att äta semlor i Sverige. Men, ska man egentligen äta semlor alls när man inte är religiös? Denna bulle med mandelmassa och fet vispad grädde har en historia i det religiösa.

Jag undrar just om man fastade för religionens skull eller om man gjorde det för man inte hade mat. Jag gissar på det senare. I alla fall i vissa länder där klimatet, likt i norden, var hårt på vintern. Fast, samerna. De måste haft minst lika kärvt och mig veterligen fastar inte dem.

Får de möjligen äta en fastlagsbulle då? Eller skiter de högaktningsfullt i det hela?

Jag frossar i mig en semla per säsong. Om jag inte hade haft min mjölkallergi hade jag säkert ätit minst en i veckan. Ungefär som de gjorde förr i tiden, en semla per vecka under fastans sju veckor.

Nä, jag tror jag satsar på att följa antikens folk och äter det som en statussymbol för folket som hade råd att köpa det finaste mjölet. För särskilt religiös, det är jag inte.

Värken påtaglig

Under en tid har jag haft mycket mer värk i kroppen än vanligt. Det liksom värker ända in i benen i kroppen. Särskilt underarmarna tar stryk. Sen har jag också känt av kramp i fötterna och benen när jag ligger ner på kvällarna. Inte så illa att jag skriker rakt ut men ändå så det känns. Ska ta och skicka ett mail till min läkare så det inte är bisköldkörtlarna som klappat ihop. Vet inte ens om de kan göra det ett år efter operationen men bäst kolla.
Risken är väl att det är liothyroninet som ställer till det. Får säkert inte fortsätta med det i så fall. Men eftersom läkaren ändå har tänkt söka licens på Armour Thyroid så kanske det är ett bättre val än detta. Hjärtklappningar vid stress har varit fruktansvärda sistone. Och det vet jag ju är dåligt som sjutton.

Men man kanske skulle ha lite is i magen och vänta och se om det vänder. Det är trots allt inte så länge sen jag sänkte levaxindosen. Kanske är övergående problem.

4 timmar

Sömnen blev inte så vidare värst mer i natt. Känner inte ett dugg för att köra till och från vika i dag. Men det får ju gå. Får väl dö lite senare.

Börjar tro att det skulle finnas andra alternativ i livet som vore bättre. Men man kan inte få allt. Frågan är vad man ska prioritera.

Just nu känner jag mig bara ledsen och förvirrad. Fattar inte att folk inte förstår. Eller är de blinda och inte vill?