Mår illa som sjutton

Kanske var det det lilla vin jag drack till maten. Kanske är det något annat. 

Mådde så illa att jag fick gå ut. Kände mig kräkfärdig hela tiden. Och nej, jag är inte gravid. Det vet jag bestämt att jag inte kan vara. 

 

Har bara känt mig så ledsen i kroppen ett tag nu med. Vill bara gräva ner mig och försvinna och dö ett tag. Sen kan jag komma tillbaka igen. 

 

 

Tårarna rinner

Märker hur jag är så där jobbigt överkänslig nuförtiden. Gråter för inget alls. Tittar på tv och gråter. Lyssnar på musik och gråter. Tänker på avlidna som jag saknar och gråter. Tänker på mig själv och mitt liv och gråter. Tänker på sonens framtid och gråter. 

Suck… det är så jobbigt. 

Så där som när man är ute på stan och någon frågar en “fel” sak och tårarna börjar rinna. 

På tal om annat – hade konstiga stickningar i två tår i dag. Riktigt olustigt. Kanske är någon nerv som ligger i kläm. Vad vet jag. 

Nu väntar jag i alla fall på att min mamma ska komma in till stan en sväng. Vi ses inte så ofta. Hon har hypothyreos och är inte så välmedicinerad. Efter år med dåliga läkarkontakter har hon utvecklat en läkarskräck. Önskar hon hade fått bättre hjälp tidigare. Då kanske hon skulle mått bättre… 

Kanske…

Sen måste jag leta upp ett billigt boende i Tibro till nästa helg. Sonen ska på hockeycup och jag måste hitta någon stans att sova mellan lördag och söndag. Ska se om det finns något bra och billigt ställe. 

Dimmigt

Dimman ligger tät i ljungsbro. Jag satte mig i bilen i väntan på att isträningen ska börja. Trött och matt. Orkar inte riktigt hålla igång konversation just nu. Märker själv hur jag säger konstiga saker. Får inte ihop meningsbyggnad på rätt sätt.

Lyssnar på hockeyn i stället.

Hoppas på tre poäng i dag.

Ekonomisk kramp

Ser fram mot ytterligare en månad med ekonomisk kramp. Önskar jag kunde hitta några bra fonder att söka medel ur för att komma upp lite mer över ytan och stanna där lite längre. 

Visst får jag hjälp av pojkvännen och så hjälper både mitt ex och min pappa mig med avgifter till sonens träningar och cuper, men det skulle vara så skönt att slippa stress, stress, stress kring pengar. 

Kanske i ett annat liv – som jag brukar säga. Vill verkligen ha koll och kunna planera framåt. Nu har jag typ 20 kronor på kontot dagen innan barnbidrag. Visst, jag behöver inte gå utan mat någon dag i veckan men det finns inte till något mer. Jag måste ha till vård, mediciner. Självklart börjar en ny högkostnadsperiod med och medicinerna är nästan slut. 

Så den där räkningen till Försärkringskassan på 10 000 som mal i bakhuvudet… 

 

Vill bara gråta just nu…. 

Sammanställer min blogg

Satt i går kväll och läste och sammanställde delar ur min förra blogg. Jag mådde inte bättre då, 2011, när jag började blogga, än jag gör nu. Blir ledsen att se att jag faktiskt inte mår bättre överlag. Bara mer eller mindre dåligt. 

Ska fortsätta med det under de kommande dagarna. Skriva ihop livet lite grann. Se om jag kan få till något som är mer sammanhängande läsbart för andra. Just nu känner jag att en del är helt taget ur ingenting för andra. Men det betyder fortfarande mycket för mig. 

Dötrött i dag efter gårdagens “high”. Nu – vila. 

Glömt mediciner – mår bättre

Jo så är det. I dag har jag glömt att ta medicinerna. Kom på det först på kvällen att jag kanske skulle ta. 

Jag missade alltså 62.5mcg levaxin och totalt 10mcg liothyronin. 

Har mått rätt bra under dagen. Inte sovit som ett utslaget fyllo, inte suttit still ens hela dagen. 

Har varit på vernissage på grabbens skola och dammsugit, skurat golven, tagit ut sopor och lagat mat samt diskat. Även torkat rent lite i fönster där katterna gärna sitter och gör tassavtryck… Även sopat grus på framsidan nu på kvällskvisten. (Ja varför inte ta ut sig när man ligger på topp!??) 

Vet inte NÄR jag orkade med så mycket på en dag! 

Tog 5mcg lio nu i alla fall. Blev helt yr i huvudet. 

Ska ta rätt doser i morgon igen. Men visst är det lustigt att man kan känna sig bättre utan medicinerna. Visst, det är säkert bara tillfälligt. Jag vet ju att jag inte kan vara utan eftersom jag inte har sköldkörteln kvar. Men ändå… 

Håller fortfarande en tumme på att jag kommer få licensen på Armour Thyroid. Inte hört något än… Hoppas…

Fortsatta fel med bostadsbidraget

Jo visst. Fast jag har frågat Försäkringskassan om det nu kommer några fler överraskningar i form av att jag fått för mycket bostadsbidrag och de sagt nej, så damp det ner en räkning på nästan 10 000 kronor. Jag blir så ledsen. 

Visst, har jag fått fel så ska jag ju betala igen men hur? Jag har knappt 10 000 i månaden att leva för. 

Får hoppas de kan lägga det på den övriga skulden som jag håller på att betalar av för tidigare år. Jag får väl vara glad att det bara var  hälften så mycket för mycket 2012 men det är en jädra klen tröst. Har lust att sätta mig under en sten och bara dö just nu. 

Det värsta med att hamna i ekonomiskt bakvatten som sjukskriven är att du simmar mot strömmen hela tiden. Du kommer knappt över ytan för att andas och du vet inte hur länge du kommer vara under igen. Det bästa vore om jag slapp bostadsbidrag alls. Men när man lever som jag gör, så är du beroende av varenda liten krona som kan komma in på kontot. Och inte ens det räcker alla gånger. 

Och jag kan säga att samhället är inte till något större stöd eller har större förståelse för den sjuke. Nej du ska klara dig lika bra ändå. Det var knappast så att jag räknade med att bli sjuk och få så här dålig ekonomi. Men mitt goda råd är – räkna med att något kommer gå åt helvete. Se till att du har 100 000 sparat till detta helvete. För mig hade det visserligen inte räckt till. Jag har mer än så att betala av i mitt helvete. Mer än så…

Vet någon vad en munk är?

Det självklara svaret är så klart en man som bor i kloster? 

Men det är fel. 

2007 gick jag spökvandring med grabben på Halloween. Det var en guidad stadstur där spöken från Linköpings forna tider dök upp. Vi började vid Folke Filbyterstatyn där Folke själv hoppade av sin häst och kom ner på marken och började prata med oss. 

Sonen som då var fyra år, var lite misstänksam mot den skummisen. Men när Folke sa att han hade bråttom, han skulle vidare för han skulle leta upp en munk han sökt. Och ställde frågan – Vet ni vad en munk är? Då räckte min son ivrigt upp handen och fick svara på frågan. 

– Det är en sån där som man fikar på! 

 

Kan säga att alla skrattade. Och jag lever med det minnet för alltid. Tur det mest är närminnet och arbetsminnet som fungerar dåligt när man har sköldkörtelsjukdom. 

 

Jag orkade få ihop det här till min facebooksida….

Du som möter mig i vardagen – du kanske inte ser hur sjuk jag är. Du kanske inte förstår att den sjukdom jag har påverkar mitt liv i den utsträckning den gör. Det du kanske ser som en skitsak att ta tag i eller genomföra, kan vara oövervinnerligt för mig. Jag kommer aldrig bli fri från min sjukdom. Men med lite tur så kanske jag kan må bättre med tiden. 

Nu har jag dragits med detta i nio år. I tre år har jag fått behandling av olika slag. I ett och ett halvt år har jag varit sjukskriven heltid. Under åren har jag mått mer eller mindre dåligt. Jag har ofta undrat, varför mår jag så dåligt när läkarna säger jag är frisk? Är det normalt att vara så frisk och känna sig så sjuk? Nej det var det så klart inte. Jag var sjuk – läkarna engagerade sig inte i att leta efter det uppenbara felet bara. 

Du som ser mig skriva och dela bilder och skratta på facebook. Du som träffar mig på sonens aktiviteter. Du som möter mig på affären eller på stan någon gång om året. Du märker kanske inte hur jag mår. Jag kommer självklart inte visa min sämsta och sjukaste sida offentligt. Jag gör allt för att hålla ihop och framstå som frisk. Ibland går det inte så bra…

Men om du vill så kan jag må mindre dåligt. Ta mig inte för given och ta mig inte för frisk. Förstå att mina val i vad jag gör baseras på vad jag måste orka. Förstå och respektera att jag måste säga nej och har svårt för oplanerade händelser och ändringar. Förstå att jag inte kan ställa upp och göra lika mycket som du som är frisk. Eller friskare. 

Vill du testa att må som jag i en dag eller två? Dra på dig en sjukdom med feber. Sedan håller du dig vaken i två dygn och försöker fungera som en normal. Det är, de riktigt dåliga dagarna, toppen på isberget i hur jag mår. Vill du läsa dig till hur jag mår och förstå att jag inte hittar på min sjukdom (som faktiskt folk har sagt till mig) – läs då en eller flera böcker i ämnet. Eller varför inte min blogg. Den är inte så spännande att läsa bara. De flesta dagar orkar jag inte skriva något så sammanhängande som det jag fick ihop här.