Jäkla unge

I dag är jag så där lagom less. Hämtade sonens cykel från reparation. 869 kronor fattigare nu. Hoppas verkligen på ett mirakel att pappan till ungen som tog sönder den faktiskt betalar och helst på måndag redan. Men jag har inga höga förhoppningar. Tyvärr.

Valborg är det med. Kvällen då sonen, för ett år sedan, sakta insjuknade i det som skulle visa sig vara systematisk JIA. En reumatisk sjukdom hos barn. Nu, ett år senare, är han nästan på fötter igen. Nästan återställd. Men medicineringen ska fortgå ett år till. Sen hoppas jag han är bra. Helt bra.

Valborg var det. Kvällen blir kort för mig känner jag. Grilla hos en vän, sen hem. Det blev lite mycket folk på festen så jag orkar inte med så mycket. Hoppas på lugn och ro i stället i min soffa. Som vanligt =)

Nu vila till lite så jag har en chans att orka sen.

Känns som jag borde

Den här dagen vet i fasiken var den tog vägen. Sov jag på förmiddagen? Minns inte. Vet jag var ute med daghunden – sen då?

Jäkla kaos i mitt huvud när jag tappar ord och organisationsförmåga. Kaos i kroppen när ingen ork finns, energin är väck och borta. Bara mest värk.

Ljusningen i livet är värmen som kommer efter Valborg. Någon gång då ska jag och sonen fira. Fira att han klarat sig ett år sedan han blev sjuk. Så tacksam för att han slipper lida även om det är mer än ett år kvar på behandlingen. Ändå – så mycket bättre.

Så dagen – tisdagen – kass. Ingen ork – ingen aptit. Ingen lust med något. I morgon kanske det är bättre.

Det kostar på

I går somnade jag nog inte fören vid tre på natten. Sov till sju. Upp med grabben. Tillbaka till sängen. Sov till 11:45. Kände mig som ett lik på alla sätt. Dötrist.

Ont och värk efter gårdagens trädgårdsinsats. Det kunde jag ju räknat ut själv att det skulle bli så för visso och det kommer nog gå över. Mest less på att inte klara så mycket som jag vill. Minns ju tider då jag jobbade i stall hela dagar och mocka skit, kasta hö och annat tungjobbat. Då var det inga problem. Men det var så klart innan sjukdom.

Nu – en lugn kväll på min soffa.

En timme senare

i dag påbörjade jag projekt flytta land och sten i trädgården. 

Alltid lika tråkigt när orken inte räcker till att göra klart. 

Men nästan en timme höll jag på. Nu får resten stå tills jag okar klart. Kanske i morgon. Men mer troligt någon gång under sommaren. 

 

Önskar mig lite mer energi

Det är så tråkigt livet ibland. Inte alltid, men ibland.

Som när jag vaknar innan klockan sju på en lördag. Det är tråkigt. I alla fall när jag inget har inplanerat för dagen. Har ingen energi och inte så värst mycket kreativitet heller. Hade jag haft något av det kunde jag alltid dragit en fotorunda eller så. Men det står still i mitt huvud.  Jag har ingen energi. Ingen energi.

Att vara utmattad är heller inte samma sak som att vara trött. Jag känner mig alltför ofta som en disktrasa som är urvriden ettusensjuhundraarton gånger.  Eller som ett gammal sämskskinn som vevats mellan trävalsar på en biltvätt om och om igen.  Hur mycket jag än vilar och sover så återkommer ingen ork.

Vad ska jag då “måsteorka” i dag. Köra grabbens cykel till reparation. Det är ett måste. Bäst snygga till sig lite så ingen ser vilket vrak jag egentligen är under ytan.