Fick analyssvar

Som vanligt. Dina värden är så bra och allt är så normalt. Inga förändringar behöver göras.

VARFÖR? Kan någon svara på varför? Varför mår jag inte som mina fantastiska värden ser ut? Som mina värden ser ut är jag frisk som en tjugoåring och borde ha all ork, noll värk och bara må kanonbra.

Vad är det jag har

Kan du tänka ut något jag har som du vill ha? Något som kan generera pengar för mig. Mycket pengar. Något som gör att jag inte längre behöver lägga hoppet till andras väl och vilja för att få livet att gå ihop. Något värdefullt.

Nej jag har inget värdefullt. Kanske kunde du betala för att sitta och titta mig djupt in i ögonen ett par minuter. Se om du kan se botten på min själ, djupet av mitt hjärtas känslor. Kanske kunde du då bli berörd och känna att du som har så mycket mer, kan avvara för handen på hjärtat – att få se in i min själ är obetalbart.

Men ingen ser värdet i det. Ingen ser värdet i mig.

Vad gör du en vanlig helg på sommaren

Jag tänker tillbaka på hur livet var. Vad jag gjorde förr. Var ute på helgerna och festade, solade, badade, grillade, skojade. Ja, jag levde livet helt enkelt. Jag undrar om du som är frisk nog att ha ett liv inser hur mycket det finns att förlora. Ärligt så tror jag inte det.

Den här helgen stod jag fyra timmar med trasig bil. Var ute och drack tre öl. Vilade i solen en hel lördag. Körde folk till ett bröllop. Var en halvtimme på en bilträff. Var en halvtimme vid ett bad.

I dag, måndagen den 29 juni, är jag inte människa att leva. Som jag sa till sonen vid frukosten vid 11, (ja vi åt sent),

– Det känns som om jag blivit upptryckt i sargen av Ivan Majesky 100 gånger ungefär.
– Och sen körd genom en mangel va mamma? , la grabben till.

Ungefär så.

Men lycko mig så kom min tidigare daghund hit en sväng i dag så jag fick någon att prata med på promenaden. Önskar så jag hade någon människa med mig att dela livet med mellan varven. Inte bara ha det här tillfälliga förhållandet så att säga. Men det är inte lätt att stänga av och släppa in någon annan när det finns så mycket känslor för en person. Det är inte lätt.

Kaffe någon? Ja tack. Det vore så gott.

IMG_5307 IMG_5321 IMG_5360

Not my order

did not order this. 

This is NOT what I ordered! 

Please life. Give me a chance to survive. Or live. I wanna live, not just survive. 

It feels like you are strangeling me slowly. Can’t get any air. Can’t breath. Can’t breath… 

Bilträff och koola döda polare

Var en sväng i går och kollade läget bland 20-åriga grabbar och pimpade tjejer på bilträff på Tornby. Någon stans på vägen vet jag att jag är för gammal för sånt här. Riktigt för gammal. Men visst, man kan alltid kolla för att göra något annat och få nya input i huvudet.

Det jag faktiskt i min enfald trodde var att denna kategori med unga vuxna lärt sig regler och lagar vid det här laget. Kring street racing händer det olyckor. De som kör denna typ av bilar på denna typ av event är oftast unga killar. Den kategorin som förekommer mest i olycksstatistiken mest för att de har mindre självbevarelsedrift och oftare överskattar sina kunskaper och färdigheter bakom ratten.

Jag trodde att dessa meetings nuförtiden var begränsade till folk som bara ville visa upp sina bilar. Jag trodde att idioterna lärt sig att man inte ska burna och lägga lakritsremmar på parkeringar. Detta också när “publik” aka andra idioter, står meter från den som burnar. Ett misstag, ett däck som får grepp i asfalten, en grabbhalva som slinter på kopplingen och faktumet att det är olyckor med dödlig eller svårt skadade som utgång är närstående.

Ni som kör – tro inte ni är kungar bakom ratten och att ni aldrig skulle kunna göra ett misstag. Dö i ett fordon kan man göra ändå. Man behöver inte provocera fram farliga situationer på offentlig plats bara för att visa sig kool och stila. Det är inte fränt att vara död. Det är inte fränt att vara förlamad. Det är inte fränt att kliva ur sin bil och inse att man just klantat till det så att någon ligger död på marken eller mosad mot fasaden på Rusta eller mellan två fina bilar som parkerat på parkeringen bredvid.

Snälla – lek med bilar i sandlådan tills ni är så gamla att ni faktiskt förstår vilket ansvar ni fått när ni fick godkänt för ert körkort.

Snälla – ni som står som får och tittar på. Tänk till vad som händer när en bil som kanske väger 1800 kilo kommer farandes mot dig. Tro inte att du hinner flytta på dig. Ställ dig på säkert avstånd från början eller ställ dig inte alls. Utan publik är det nämligen inte så intressant att burna och showa.

Jag försöker

Häromdagen skulle jag förbättra och aktualisera min profil på LinkedIn en smula. Det är svårt när man är så långt från arbetsmarknaden som jag är. Men jag försöker att hitta ett liv som sjuk och journalist för frisk kommer jag aldrig bli och även om jag blir lite bättre så är det ändå bara 25 procent jobb jag tittar efter. Och vem behöver det någon stans på arbetsmarknaden med något jag kan jobba med…

Smärtrehabiliterings läkare föreslog ett program på flera veckor där det skulle analyseras och utvärderas hur mycket förmåga och kapacitet jag har. Det är 50 procent, sa han glatt. Innan jag hann stoppa honom malde han på i ytterligare fem minuter om detta program. Då sa jag: jag har inte ens 50 procent livsförmåga. Om jag försöker att bara göra roliga och stimulerande saker fyra timmar om dagen, då kraschar jag.

Jag vet inte om han förstod. Jag vet inte om någon egentligen förstår som inte har det här problemet själv.

I dag skiner solen. Sonen ska iväg och fiska. Jag ska ta på mig bikini och lägga mig i min trädgård medan jag lyssnar på tvättmaskinen som kör sitt race inne.

Mera blod rinner

Kan inte riktigt sluta tänka på allt blod jag drömt om på sistone. Först att jag faktiskt mördade en människa på ett hotell och så nu, för ett par dagar sedan, att ett barn blev illa skadat på isen och blodet rann.

Man ska nog inte överanalysera situationen i drömmarna kontra hur livet är, men en snabb googling på drömmar och blod gav inga glada och positiva resultat. Snarare tvärtom, jag skulle förbereda mig för det värsta för det är sämsta tänkbara omen att drömma om blod.

Efter första drömmen gick mycket åt skogen. Nu, efter andra, så börjar det rätt dåligt. I förrgår gick bilen sönder och jag bröt ihop och blev arg på allt och alla, inklusive mitt barn. Jag blev satt i en situation där jag, fast jag inte klara det, ska sopa upp och hålla alla trådar och fatta beslut. Jag klarar det helt enkelt inte. Ännu en signal att jag inte ska jobba. Hur skulle det se ut om jag var på en arbetsplats… Jag vill inte ens tänka på det.

Tack och lov så offrade sig sonens pappa och kom och lagade bilen på plats. Med lite hjälp av väninnans make så gick det på plats. Får vara glad att det inte regnade i alla fall, eller något.

Helgen blev sålunda något kaotisk. Många skratt och roliga händelser men också flera tillfällen att tänka efter vad jag kan påverka själv i mitt liv för att skapa förändring. Tyvärr kan jag inte göra så mycket. Kanske mest avgöra vilka jag vill ha i mitt liv och inte. Det är ett hårt beslut att fatta. Jag får se om jag klarar det eller inte.

Jag kan i alla fall konstatera att öl är gott men gör ingen lyckligare. Öl är gott men alkohol gör mig sämre än sämst.

Människor som bor på far away places are open and loving people who share so much more about them selves than the average swede does. Canada – I just have to go there som day. I just have to. =)

Det känns 

Haft en dag utan direkt vila och avkoppling. Det känns i kroppen nu. Ont på olika sätt. Bränner, hugger, dunkar. 

Men ändå nöjd med att jag klippte häcken OCH körde bort riset på samma dag. 

I morgon hoppas jag jag kan stå ens. Det finns mer jag måste ha gjort här hemma. Så nu har klockan passerat midnatt. Tack och god natt.