Och där kom tårarna

Känner mig bara så matt. Trött. Slutkörd. Ont precis över allt. PRECIS över allt. Till och med i själen just nu. Till och med i hjärtat.

Att få ny hjälp och vård innebär, varje gång, att du måste förklara och upplysa om så mycket du gått genom i livet. En nödvändighet för att få lite förståelse. Insikt.

Det här var i går. Jag lyckades hålla ihop utan att bryta ihop även om jag kände det nära flera gånger.

I dag valde jag att berätta för andra om jobbiga tider i livet. Man tycker man ska släppa och gå vidare. Jag kände att jag hade gjort det. Men jag vet inte. När det påverkar en så här mycket att jag knappt ser det jag skriver genom tårarna som rinner ner för mina kinder, ja då vet jag inte.

Fyndade en säng i dag. Eller madrasser. Jättebra. Billigt som sjutton. Fick hjälp också med det hela. Känner inte ens någon glädje i att försöka gå och lägga mig i denna sköna säng. Känner bara tomhet. Ensamhet.  Och ja, jag vet. I morgon är det annorlunda igen. I morgon är de här rubbade och ogrundade känslorna försvunna.

Fan vad tiden går sakta när man har roligt…

Eller så går det fort som fasiken. Vet inte riktigt. Bara att dagarna avlöser varandra med mer eller mindre innehåll. En del viktigare än andra. En del mer meningslösa än andra.

Faktum är att hela Oktober kommer bli ett stort hål av tomhet. Kanske låter motsägelsefullt om man tänker på mitt förra inlägg. Men nu börjar det gå upp för mig hur tomt det kommer bli. Hela Oktober… Gissar den månaden kommer kännas som ett år. Eller två.

Sen kommer visserligen upprättelsen och livet tillbaka. Men en hel månad…

Suck.

Den här veckan blev inte som jag trodde.

Livet kan ändra sig så fort. Det du inte har en aning om ska hända i morgon funderar du så klart inte på. Men sen så ändrar ett samtal på allt. Livet förändras på en sekund och du står med en ny framtid vid dina fötter. En framtid du inte trodde skulle komma. En framtid du inte kan backa undan från.

Men det är så livet är. Mitt liv kommer förändras. Till det bättre. Till det mycket mer intressanta. Till det fantastiska som just livet innebär. Tids nog ska jag skriva om vad det är som händer. Och nej, det innebär inte att jag är friskare eller har mer pengar. Men det är en stor förändring. Stor.

Att byta bränslepump

Ja då vet man att man kan det med då. Hoppas den håller 25000 jävla mil bara.

Jag är inte stark. Fick ta i som fan för att få loss mattan i kombiutrymmet. Fäll sätena och slit som fasiken så går det. =)

Där under ser du luckan där allt elände gömmer sig under. Det här var nog det lättaste momentet, att öppna luckan 😉

Under luckan sitter ett täcklock. Två av tre skruvar lossnade enkelt. Den tredje tröttna jag på och slit helt enkelt den genom locket….

Det är bra att dammsuga bort skiten innan man går vidare. Slangklämmor kommer du behöva minst tre nya. De här två tar du bort och sen använder du en skruvmejsel för att hålla mot gummit och knacka försiktigt med en hammare för att få av dem från anslutningarna.

Den svarta ringen får du loss genom att använda en stor platt skruvmejsel och knacka rätt hårt med hammare eller klubba. Motsols då.

Ta också loss elanslutningen. På min bil gick plasten som ska trycka in själva låsningen sönder. Det löstes med en liten skruvmejsel och bända lite granna vid själva låsningen.

Ny pump med filter.

Nu tröttna jag på att fotografera och visa haha. Men under allt så sitter pumpen i botten. Resten kan du säkert räkna ut själv hur man gör? Jag knackade med en hammare för att vrida ur pumpen från sitt fäste. Sen flyttar du anslutningarna från den gamla pumpen till den nya helt enkelt. Montera ihop allt och kör. =)

Jag hade tur som inte hade tankat fullt strax innan den haverera så jag behövde inte köra ner händerna i så mycket bensin.

=)

Karma is a bitch!

Men ibland, ibland så slår det fan tillbaka. Kanske tar det tid. I det här fallet tio år nästan. Men karma slog tillbaka.

2006 blev jag uppsagd från en tjänst på Autoexperten. Jag var sjuk. Riktigt sjuk. Så sjuk att kunder frågade om jag verkligen skulle va på jobbet. Men jag fick inget gehör av läkarna. De hittade inget fel. Sa man fick acceptera att må dåligt. Jag fick heller inget stöd från min arbetsgivare som gjorde sitt yttersta för att försvåra för mig på olika sätt. Inget för att underlätta eller förstå.

Den ena chefen sa till och med att han trodde att jag hittade på att jag var sjuk. Du, sa jag till honom. Om jag ska hitta på nån jävla sjukdom så tar jag väl ingen där jag ska berätta hur dålig i magen jag är i alla fall. Då fejkar man väl migrän eller nåt annat.
Han trodde mig ändå inte. Till slut fick jag sluta.

Det komiska är att just denne chef nu själv fått sparken. Han hade visst också blivit illa behandlad, lite liknande som han och den andra chefen var mot mig. Underbart! Det kan han fan ha!

Nu finns det en del skillnader här. Jag var sjuk på riktigt – det är inte han. Jag fick en jävla massa följdbekymmer i livet på grund av min sjukdom och att jag förlorade ett fast jobb. Det får inte han. Han sitter på sin chefslön betalt i flera månader till. Men vad gör det.

Karma – underbart när det fungerar.

Om ytterligare tio år kanske han är utblottad och jag kommit på fötter igen. Som en vis man sa – man möts alltid två gånger i livet.

HELVETE!

Varför kan inte saker bara fungera? Gå som det ska? Bli bättre och bättre? Jag tycker fan jag förtjänar lite flyt och välmående. Men icke.

I dag gick bilen sönder i spöregnet på morgonkvisten. Tack och lov finns hjältar än så jag fick hjälp att ta mig dit jag skulle och fixa det jag skulle och sen även hämta bilen och bogsera den hem.

Men ändå. I morgon kommer förmodligen bildelen och den fick jag hjälp med att betala. Tack. Men ändå. Kan det inte bara fungera? Någon gång?

Reality check

Helgen som var: lördag hockeycup hela dagen. Söndag städa jag bilen och var en sväng på roadracing SM.

Jag blev faktiskt förvånad över att jag hade någon ork alls på söndagen. Men vis av erfarenhet så kom bakslaget i går. Låg med influensaliknande sömn och värk så tårarna rann hela dagen. Sov till och från. Märkte knappt när sonen kom hem och käka mellis innan han drog till gymmet ett par timmar. Lyckades i alla fall ta mig upp framåt kvällen och laga mat. Sen däcka igen.

I dag är jag inte fullt så trött. Men visst skulle jag kunna lägga mig och sova flera timmar igen. Känner att jag vill göra annat än sova men vet det inte går. Fryser ända in i benmärgen i dag. Fingrarna är iskalla och stela. Fötter och tår lika så.

Det är när man försöker leva som man märker hur sjuk man är.

Over and out….

Från Husqvarna till Harley Davidson 

Ibland kommer man till insikt. Min insikt är att jag måste släppa något gammalt för att få uppleva något nytt. Det nya är att köra mc.

Jag har min fina Husqvarna Roulette. En klenod. En rolig pryl att åka runt på. Men jag vill längre. I dag såg jag en annan Husqvarna. En 52:a – röd.



Någon stans på vägen klickar jag med de här retromaskinerna. Jag vill testa och köra. Se hur det är. Så jag har kommit till insikt. Mitt mc- kort ska jag ha. Därför får nu Opeln gå vidare. Jag hoppas att första ägarens familj vill köpa den. Det känns mest rätt.

Sen får vi se om Husqvarnan växer till sig och blir en Harley i längden. För det är där mitt mål är. Det är dit jag vill.