No happy Halloween

Inget firande i år. Ligger totalt utslagen. Sovit hela dagen bortsett från att ha varit uppe och tagit mediciner. Vet inte om jag känner att antibiotikan verkat i någon större utsträckning. Men det gör den säkert.

Frossa men ingen feber. Ska lägga mig igen. Fick i alla fall i mig ett par mackor och ett glas vatten här. Sova tills dagen tar slut känner jag.

:/

Återbesöket som skulle vara i torsdags blev uppskjutet till nästa vecka. Det var ju inte så akuta problem tyckte de. Och nej, det finns nog de som har det jobbigare än vad jag har det.

Advertisements

Jag vet inte varför

Det är allt som oftast. Jag gråter och gråter. Känns som allt är hopplöst. Inget blir bättre. Ett totalt jävla mörker mellan varven som bara gör hela kroppen och själen ledsen. Det gör ont av någon form av sorg. Tårarna rinner. Ibland sakta. Ibland forsar de fram.

Spåren efter en sån här dag kanske du inte ser på en gång. Men tittar du noga och rakt in i mina ögon så syns de. Sorgen syns. Trots ett leende på läpparna så kan jag inte riktigt dölja det här i mina ögon. De avslöjar mig.

Det är väl därför jag är så flack med blicken. Därför jag skojar och skämtar. Låtsas som att allt är toppen. Fast det inte är det så klart. Men lite kan man kanske låtsas. Låtsas att allt är bra. Låtsas att man är friskare än man känner sig både i kroppen och i huvudet.

I dag låg jag ända fram till trehugget och grät. Sen skulle jag iväg – försöka lära några andra hur man filmar och sänder hockey på vår nivå. Jag har fått säga nej tack till detta. Jag klarar det inte som jag önskar. Eller som folket som ska titta på det hela önskar. Visst, det är ungdomshockey, men ändå. Jag är ju den som ska göra allt så jävla perfekt. Kan jag inte det – ja då vet ni hur jag mår….

Och då har jag ju ändå släppt på kraven på mig själv massor det senaste året. Massor…

Så “utbildningen” gick väl sådär då. Jag pratade om ett program. Det visade sig att de bytt program. Hur ska man veta det? Det var bara att försöka få ihop det hela så lite rörigt som möjligt. Sen stressa iväg efter… det fällde mig helt. Jag bröt ihop igen.

Nu, efter ett par kramar och lite prat så sitter jag hemma. Tårarna, ja de rinner än… Men i morgon finns så klart hopp om att jag ska må bättre. Jag vet ju att det inte fortsätter så här i evighet även om det känns så när jag är mitt uppe i en svacka.

Nattsvart…

Dietist

För över 20 år sen bad jag att få träffa en dietist. Det fick jag inte. Sen har jag bett om det ett par gånger till utan framgång. 

Så jag slutade be. Nu fick jag frågan om jag ville träffa en med anledning av viktnedgången… 

Tack. 

Bytt vårdcentral – igen

Någon gång på stenåldern så sjabbla Ekholmens vårdcentral till det med mig. Ordentligt, som de flesta vet. Jag bytte vårdcentral. Det var som att kliva ur askan i elden visade det sig. För på Kungsgatans vårdcentral var de inte mycket bättre. Inte heller ett dugg intresserade av att lyssna visade det sig. Budskapet var “om inte endokrin kan hjälpa dig så tror jag inte att jag kan något mer för att göra något”

Så nu bytte jag vårdcentral igen. Var ju tvungen att gå till läkaren med ett normalt problem så vad fan skulle jag göra. Men dit jag nu bytte, Trädgårdstorgets Vårdcentral, där verkar de i alla fall vara intresserade och engagerade kring människor och deras problem. Jag gissar de inte kommer på vad som är fel med det jag söker för. Nu för tiden så utgår jag från att ingen kan något eller vill ta reda på något. Om det sen visar sig fel så är det en spännande upplevelse.

Vi får se. På torsdag morgon ska jag i alla fall dit en sväng. Men innan det ska tisdag och onsdag överlevas med.

Snart bara en vecka kvar…

På fredag. Då är det bara en vecka kvar innan min fina vän kommer hem från sin spännande resa. Det har varit en rätt lång månad men wow vad livet ska förändras. Mest för dem då, men även för mig och grabben.

I dag träffade jag den mest humorlösa människan som finns tror jag. På Apoteket. Ett ställe man kanske inte förväntar sig massa humor men ändå. Serviceyrke? Hört talas om det?

Kom dit och deras datasystem fungera inte. Jag skulle skoja till det en smula och sa att jag inte var förvånad. Inget hade fungerat för mig i dag så jag drog nog med mig dåliga energier dit som sabotera systemet. (Det hade tydligen fungerat felfritt fram tills jag satt mig vid utlämningskassan). Kvinnan bara tittade upp på mig, lyfte lätt på ögonbrynen och såg väldigt undrande ut. Sen tittade hon på skärmen igen.

Jag tog på mig solglasögonen och lutade mig tillbaka och lyssnade på hög musik i stället. Efter ett tag såg jag hur hennes läppar formade någon form av ord. Vad hon sa vet jag inte. Jag bara nickade och tog mina mediciner, önskade henne en bra dag och gick ut.

Maken till humorlös kvinna… jösses…. vad kostar det att le en smula?

Händer 

Sitteroch tittar på mina händer. Kan inte förstå hur något som inte syns kan göra så jävla ont. 

Legat hela förmiddagen och bara låtit tårarna rinna. Värk i händer, armar, ben. Ända upp till knäna i dag. 

Stor suck…

Reser mig i alla fall. En dusch. Lite make up. Sen iväg en kort stund för att uppleva världen. 

Soligt

Ligger kvar i sängen och drar mig. Sov sex timmar i sträck i natt. Så jäkla skönt att veta men inte ett dugg pigg eller utvilad föe det 😳😔

Men upp i alla fall. Kommer ju en från Halmstad för att kolla på rekorden. Urk. På ett sätt vill jag att han ska ta den med sig direkt. Men ändå inte. Blandade känslor. 

Vill åka i den en sista gång. Fast då blir det väl ännu jobbigare att släppa taget sen. 

Upp var det… Sol var det. Kanske en repa på moppen sen. Om kroppen orkar. 

2 trött

För trött för att vara vaken. 

För vaken för att kunna sova. 

Ledsen i dag. Tårar rinner. Kanske utmattning som triggar det. Kanske sorg över att inte kunna förverkliga en del mål i livet.