Ska man skratta eller gråta

Är bara så ledsen. Låter väl otroligt fånigt. För en bil. 

Men i morgon går den ur tiden. För evigt. 

  

Advertisements

Tårar

Du slipper se mina tårar. De som inte vill sluta rinna. De som kommer från upprivna sår i min själ, eller från absolut ingenting alls. 

Du slipper se det mörker jag känner. Ett rum av tomhet, ensamhet. Ett som har så många dörrar men ingen som öppnar någon för att se hur det är. 

Kala karga väggar. Kallt, fuktigt. Som om sorgen etsats in i färgen som sedan länge börjat flagna. Betongen där bakom som sakta vittrar sönder. 

Du slipper se mina tårar. Dörrarna är låsta. Jag släpper inte in någon. Ingen får vara här och se. Ingen. 

Dagens parkeringsdilemma

Jag blir så trött och irriterad på folk som säger de är proffs på en sak och sen visar sig helt blåsta. I det här fallet en parkeringsvakt.

I Corren i dag gick att läsa följande artikel. Länk till artikeln.

Men på transportstyrelsen.se är det ju klart och tydligt att parkering inom zon betyder att det kan finnas andra skyltar inom zonen som anger villkor för parkering OCH att som i fallet i artikeln, så gäller inte tidsbegränsningen före och efter klockslagen som står på tilläggstavlan.

“Inom ett område kan det finnas andra bestämmelser om stannande och parkering som anges med vägmärken.” källa:Transportstyrelsen.se

Personen som då har kommenterat på Correns instagramkonto är, vad jag gör en kvalificerad gissning i att anta, en parkeringsvakt.

Så proffs vet i fasiken om jag tycker p-vakter måste vara. Särskilt när man inte kan dessa skyltar. Enligt Transportstyrelsen så står förklaringen för märke E.19 med tilläggstavlan som i artikeln att:

“Du får parkera, men kl. 8–18* får du parkera högst två timmar i följd och måste betala avgift.” källa: Transportstyrelsen.se
(I exemplet på Transportstyrelsen är tidsangivelsen annorlunda men innebörden den samma)

  
Sen kan man väl generellt säga att det här med lokala trafikföreskrifter är ett jäkla hokus pokus. Olika i alla kommuner och hur ska turister ens kunna hitta och förstå dem?
Min egen åsikt är att den skylt som är närmst ska gälla. Man ska inte behöva fundera på vad du åkte förbi för skylt flera kilometer tidigare eller kanske till och med en annan dag.

Känslan av att vilja

Kan väl inte säga att det är som att köpa en trisslott. Plötsligt händer det. Nej, det är inte så det slår ner som en blixt från klar himmel men det känns. Känslan känns.

Det som gått upp är att jag hittat en person jag faktiskt känner tomhet efter när han inte är nära. Trodde nog inte det kunde kännas så mer. Längtan. Saknad. Känslan av att vilja se och träffa någon. Känslan att vilja ha någon nära, ofta.

Men det kommer ta tid det här. Och lustigt nog så har jag lust att investera tid. Jag som annars agerar på impuls i överflöd när det gäller känslor, vill helt plötsligt ge tid. Jag inser att den här personen betyder mycket för mig. Mer än jag skulle våga säga. Eller visa.

 

 

Hur kalla fötter kan man ha?

Iskalla! Går från kalla till mer kalla till permafrostkalla.

Inse, mina fötter fryser och det går inte värma dem hur jag än gör. Inga strumpor, sockar eller skor får dem lite mjuka och varma. Istid…

Blev en timme halvkass sömn på dagen i dag. Inte direkt vad jag behövde. Hade hellre tagit fyra timmar kvalitativ vila och sen mått lite bättre. Men jag hoppas jag somnar i kväll och slipper vakna hundra gånger helt kallsvettig i mardrömmar som inte liknar något.

I kväll blir det öppet hus på en av högstadieskolorna i stan med. Grabben ska kolla runt lite och se om han hittar någon han vill söka till högstadiet. Högstadiet. Hur fasiken blev ha så stor? Jaja, bara bita ihop och hänga med. Vet att det kommer vara värt det efter det är gjort även om det just nu känns rätt jobbigt att ta sig iväg.

 

Oups…

Helvete vad tiden går fort när man börjar fippla med saker som tar tid. Och inte tid för jag är långsam utan för att programvaran är det. Sucka.. gör om gör rätt. Om och om igen. Hänger sig hit. Tar tid dit. Ska bli riktigt intressant att se hur det här blev…

God Jul?

I think not!

En dag till en månad till julafton

Första advent till söndag. Har noll, verkligen noll, lust att fixa fram tomtar och ljusstakar. Men självklart kommer jag göra det. Funderar bara på hur mycket jag måste ha fram för att få en lugn och tillräcklig julstämning här hemma. Det är näääästan så jag skulle vilja hitta den röda gardinkappan till köksfönstret. Men den ligger nedbäddad någon stans i mitt förråd…

Nej, den får nog ligga där i år med. Vem fan kommer märka om jag har en julgardin ändå? Njaaa. Förmodligen inte ens sonen. Och vem mer skulle komma hit? Förmodligen ingen som skulle bry sig ändå.

Julstämningen får ligga i låda helt enkelt.

Men vinterstämning tar jag gärna lite mer av. Mer snö, lite mer kyla. Frost och vacker utsikt vill jag ha. Sånt blir jag glad av. Sånt gör att jag vill leva lite mera. Se lite mera. Så det hoppas jag ska ske. Frost och kyla. Snö. =)

Var nästan lite pigg i morse också när jag vaknade. Det har gått över nu. Ögonen känns torra och jag är matt och trött. Har två veckor med massa saker på schemat. Kanske inte massa i en frisk värld, men i min tar det enormt med energi att genomföra en mindre sak om dagen.

Jaja, jag kommer nog ut på andra sidan som jag brukar. Antagligen inte starkare och snyggare men levande. Överlevande.