Nyårskrönika

En gång har jag skrivit en sådan. Nyårskrönika. Sammanfattat året som gått. Men inte om mig själv då så klart, utan om de händelser jag tyckte gjorde störst intryck när jag jobbade på Folkbladet i Finspång.

Skulle jag sammanfatta mitt eget år så vet jag inte ens om någon skulle orka läsa sig till slutet. Den korta och rätt karga sanningen är att inget är bättre. Jag är inte friskare. Jag har fått flera diagnoser. Jag har fortfarande för mycket stress och jag känner mig fortfarande låst.

Visst, jag har inte diskbråck som förra nyåret. Tackar för det lilla. Men jag är fortfarande själv. Fortfarande känns det inte som jag har någon vidare framtid och fortfarande är jag ledsen och har ont. (Jag vet att det här är en svacka jag kommer ur. Antagligen i slutet av januari)

Men en händelse har ändå gjort ett större intryck än andra. Det var när jag träffade dig. Du vet vem du är. Sen vet inte jag om det riktigt är lika stort intryck åt andra hållet. Men det är något jag inte riktigt kan styra över.

Vill du ha en längre krönika så får du nog mata dig igenom ett par hundra inlägg i bloggen. Jag önskar dig lycka till. Jag rekommenderar inte att du gör det just i dag eller i kväll om du vill fira ett fint nyår bara. Spara det till en dag när du har en stund över och inte planerar festligheter. (Jag gissar bara att alla gör det även om jag själv har mitt schema bokat med mig själv)

Kanske kommer det ett inlägg efter det här. Kanske kommer det inga nästa år alls. Kanske tappar jag lusten att skriva och klaga och beklaga mig över livet. Kanske händer det nåt bra. Men räkna inte med något av det här. Förmodligen kommer jag fortsätta skriva om min värk, min trötthet, mina tårar och allt annat som följer med de sjukdomarna jag har.

Men Happy New Year you motherfuckers! Bring on 2016!

13:00 Ryssland – Slovakien  4-1

15:00 Danmark – USA            0-7

17:oo Finland – Tjeckien       2-2

19:00 Kanada – Sverige         5-3

 

Advertisements

How much time do you need Before you can say I am yours  
How many days must go by

Until you say you are mine 
Never thought I wanna walk with anyone again. Never thought I would feel. 

But girl when you look at me there isn’t anything I wouldn’t do to show how much you mean to me. 

How much I care. 
Even the darkest night over the deepest sea could scare me away. 
Nothing but the word “no” from your lips. Nothing but the knowledge of you not wanting or needing me the same.
I’d go. I’d leave. I’d cry. For you. 

När Östgötatrafiken svarar….

“Haningeleden är en huvudled med Sth 70km/h vilket inte bussen har överskridit. Han ser dig köra ut från Vidingsjögatan, som har väjningsplikt mot Haningeleden . Varför du inte observerar den kommande bussen kan jag inte uttala mig om. Sedan finns det mycket att säga om både ditt och förarens agerande. I ditt fall är det inte lämpligt att medvetet hindra bakomvarande tung trafik på så sätt som du gjorde. Även olämpligt av föraren att omotiverat använda helljuset. När det gäller de utbytta gesterna så var det i alla fall inte föraren som började. 
För vidare kontakt i detta ärende ange ärendenummer 141436 och om du vill svara på detta mail var vänlig och klicka på följande länk 

https://www.ostgotatrafiken.se/Kundservice/Angaende-arende/?iType=2&iFeedICRC=0x7A6149CC

Mats Eriksson

Säkerhetschef

Transdev Linköping


(Det är dumt att börja ett svar med “Hej. Tack för ditt mail.”)

Det ska väl vända nu eller?

2016

The year when things are gonna go the right way. The easy way. The sober way and the healthy way. The happy way, filled with love and fortune. The way I always been looking for but never found.

Har lämnat av tre grabbar i pulkabacken. Strålande solsken ute. Inte så strålande inne. Funderar på om jag skulle preppa något inför i morgon. Naglar och hår kanske. Ta fram någon snygg klänning just in case. Men just nu har jag inte ens ett diskbråck att fira nyår med. Well, inte så många som vet att jag är själv hemma för den delen, men ändå.

Blir väl att kontemplera livet och framtiden i morgon kväll i stället. Kanske ge mig ut och fotografera lite. Men det är lite otäckt att göra det själv känner jag. I alla fall om jag ska gå på stan och fota. Vi får se. Ska jag göra det behöver jag ju inte fundera på hur naglarna och håret ser ut i alla fall. Då gäller det bara att hålla tårarna borta. Eller kanske köpa en vattenfast mascara…

Men sen, sen kommer 2016. Ett år som förhoppningsvis på något magiskt vis ska innehålla lite mer stabil tillvaro, mindre konflikter och nåt hopp om framtid med det jag saknar i dag.

Den som lever får se och jag tänkte leva ett par år till så det är bara att försöka få till något vettigt av det lilla jag har och kan.

 

Tre minuter Tornby

Åkte ner en sväng på allmänhetens åkning med grabben. Kul, träffa en gammal vän så jag snacka med honom i stället för att åka själv. 

Sen tog det tre minuter på Tornby innan jag exploderade…. 

Vill ha semester från mitt liv ett tag. 

Semester från mig själv. 

Det är så lätt att glömma

Tanke nummer enmiljontrehundrasjuttiofemtusenarton i dag –

Det var ett tag sedan jag krascha trots allt. Det brukar jag faktiskt göra när saker är jobbiga. Eller när jag har mycket i min värld. Jag brukar däcka helt och det har jag inte gjort. Alltid något bra som man så lätt missar bara.

Och värken i dag. Den höll trots allt inte i sig hela kvällen.  Jag klarade ändå att redigera de där bilderna och jag satt inte med dubbelsyn eller massa gegga i torra ögon innan jag var färdig med dem. Så det var bra men så lätt att missa att skriva ner.

Sen att jag inte är tillräckligt trött är en annan femma. Men det är klart. Hade jag somnat så hade jag inte kommit på de här bra sakerna i livet och hunnit skriva ner dem heller. =)

Ska försöka varva ner och sova. Klockan är trots allt halv två snart…

Färdigredigerat

Så slog man ihjäl ett par timmar till med redigering av bilder. Men nu är det i alla fall helt klart så förhoppningsvis blir det kanonbra. Annars blir det skit och då är det bara att gå tillbaka till PS och göra om lite granna.

Har klarat av att koppla av till nästan en hel film i kväll. Eller två halvor i alla fall så något går åt rätt håll. Funderar en del på det som sas på Smärtrehab om PTSD. Kanske är så. Vi får se med tiden. Det tar i alla fall hårt och det tar inte en kvart att släppa. Det tar dagar.

Men bättre de kan säga vad det är så det går att göra något åt det. Vad det kan göra i övrigt med mitt stressade huvud vet i fan. Mycket handlar ju om livet som det är. Vad ska de kunna göra åt känslor jag har och reaktioner jag får. Men visst hoppas jag att de kan räta ut lite granna så det kanske går att vara med mig fast jag är sjuk. Inte som nu för jag förstår verkligen hur tröstlöst det måste vara med en tjej som mig mellan varven där inte så mycket funkar som det ska.

Man får liksom inte ge upp hoppet om en framtid på fler än ett sätt.

Närmst står nyåret då. Grabben skulle gå ut och käka med sin farsa så jag blev själv. Vet i fasiken vad jag ska göra faktiskt. Får se om jag har ork och lust till något alls. Men det är ju ett par dagar kvar så det kanske dyker upp något eller så är jag som vanligt hemma med mig själv. Stugan kanske… Hmmmm.. får fundera lite på det hela.

 

En dag till

Annandagen. Sen är julen slut va? 

Käkat, inte julmat. 

Ska ta fram en tårta. Inte jultårta. 

Sen lägga mig på soffan igen. Funderade förut på hur jag kunde se så fantastisk ut i går och sen se ut som tåget kört på mig i dag.. Ett mysterium. 

  

Succé

Hockeytejp. Tackar för det finns sån att ge i julklapp. Tror den var bland den mest uppskattade under granen.

Har nog ett rätt tacksamt barn.

Sen har jag en väldigt gullig vän i Östersund som skickade varma varma VARMA sockar till mig. Och hon prickade rätt med presentkortet och krokarna till grabben med. Och en puck så klart.

Så nu är väl julklappshetsen slut. För den här gången. Har visserligen en pryl kvar men men. Den får väl ligga tills den hämtas. Om den hämtas.

Paus….

Har slut på livsglädje just i dag känner jag.

Over and out.