Mer accepterat att banta

Folk går på en uppsjö av dieter. Jag märker att det är lättare att säga “bra jobbat” “vad duktig du är” med mera klämmiga uttryck när någon vill gå ner i vikt och försöker börja träna. Målvikten är högsta prio. Att gå ner tio pannor eller kanske tjugo, det är målet. Men lätt, det är det inte. Eller, jag kan ju bara se hur folk kämpar med vikten utan att hitta hållbara lösningar i längden.

Jag då? När jag säger till folk att jag har undervikt och försöker med nutriotionsersättning få upp vikten, ja då vrider de sig lite obekvämt. Det är lite fult att vara underviktig. Men inte på samma sätt som när man är fet. Nej, det här är sjukligt, verkar det som.

Faktiskt så är båda ytterligheterna sjukliga. Det finns alltid anledningar till att människor är feta eller magra. Men jag har inte anorexia. Jag kanske kan klassas in som en stressrelaterad ätstörning? Faktiskt så vet jag inte. Men jag vet att jag väger för lite och att kroppen säger ifrån. Så jag tar tag i det nu, innan det gått så långt att jag fått permanenta skador av min relation till mat.

Relationen ja. Den har gått lite fram och tillbaka i livet. När jag mått bra, känt mig uppskattad och älskad till och med, då är den bättre. Jag kan äta mer och med folk. När det är som det varit sedan i höstas med stress och total sänkning av allmänhälsan i botten, ja då är det inte så bra. Jag hoppas med den här hjälpen av dietisten att få en hållbar livsstilsförändring. En där jag kan uppskatta mat och känna att jag vill äta. Det vore fint =)

För övrigt så orkade jag gå en promenad i lugnt tempo i dag! Hurra för det. Jag tror inte de flesta förstår vad det innebär att orka. Ja, ni ser ju själva längden på inlägget här i bloggen. Huvudet har varit med på ett bra sätt i dag. Jag hoppas det fortsätter så med flera sådana dagar framöver =)

Advertisements

Hur är det möjligt…

Förstår faktiskt inte. Vad är det som behövs i näringsdryck som måste smaka som babianarsle luktar? Begriper verkligen inte hur det är möjligt att göra något så osmakligt äckligt.

Hur jag ska klara av att få i mig mer än en om dagen är också en gåta. Gick över till nyckelhålsmärkt bröd. Så nu är jag inte hungrig alls mer på dagen. Sen så ska jag ta tre nutritionsdrycker om dagen. Helst alltså. Och så tvinga i mig lagad mat på det. Har man inte en ätstörning innan så får man väl en känns det som.

Det enda den här lilla förändringen lett till är mer mättnad och mindre hunger men mer sugen på något men vet inte vad.

Undrar om det blir en win på den här lösningen eller inte.

Jobbar på

Beach 2016! Alla sliter med att träna bort fläsket. Jag kämpar med att få en vikt så jag inte ser ut som ett skelett. 

Innan maj är slut är målet att ha gått upp 3 kilo. Når jag dit kanske jag kan lägga på lite till utan ett par plattor med nutritionsersättning. 

  

Min grabb

Alla föräldrar är partiska. Men min grabb, vilken kille. 

På något sätt vet han precis vad som är bra att säga. Och jag hör när omtänksamhet och komplimanger kommer från hjärtat på honom. 

Tårar av tacksamhet i kväll. Tacksamhet för att just jag fick denna fantastiska son. 

❤️❤️❤️

Ett högt ointresse i att leva

I dag har det varit en sån dag. En dag som kvittar. En dag som gärna får ta slut. En dag när leendet är påtvingat och orken noll. Lusten att leva är låg. Fast det vänder nog i morgon. Eller i övermorgon kanske.

Tyvärr är dagarna när jag saknar en kram och någon att bara gosa med på en soffa fler än dagarna när jag vill vara helt själv. Det suger rätt bra. Men kanske ändrar det också på sig någon dag. Kanske i morgon. Eller i övermorgon…

Sitter bara och stirrar på den vita skärmen och ser hur bokstäverna fyller på. Men vad jag egentligen ska skriva vet i fan. Det blir mest ordbajs utan innehåll och innebörd. Meningslös text som förmodligen är bortslösad tid för dig som läser. Och för mig? Ja, det är väl ett sätt att försöka visa att jag lever än. Överlever så att säga.

Värk, trötthet, orkeslöshet, utmattning, torr hy, trassligt hår, tårar i ögonen, huggande värk i bröstet, sorg och ren och skär apati. Men leendet jag fick i fredags när jag fick veta att jag får åka hoj i sommar. Det är stunder som de som man lever för. Stunder där man får känna sig glad och känna sig lycklig.

Det kommer fler sådana. Jag vet att det gör det. Jag håller ut.