Ett högt ointresse i att leva

I dag har det varit en sån dag. En dag som kvittar. En dag som gärna får ta slut. En dag när leendet är påtvingat och orken noll. Lusten att leva är låg. Fast det vänder nog i morgon. Eller i övermorgon kanske.

Tyvärr är dagarna när jag saknar en kram och någon att bara gosa med på en soffa fler än dagarna när jag vill vara helt själv. Det suger rätt bra. Men kanske ändrar det också på sig någon dag. Kanske i morgon. Eller i övermorgon…

Sitter bara och stirrar på den vita skärmen och ser hur bokstäverna fyller på. Men vad jag egentligen ska skriva vet i fan. Det blir mest ordbajs utan innehåll och innebörd. Meningslös text som förmodligen är bortslösad tid för dig som läser. Och för mig? Ja, det är väl ett sätt att försöka visa att jag lever än. Överlever så att säga.

Värk, trötthet, orkeslöshet, utmattning, torr hy, trassligt hår, tårar i ögonen, huggande värk i bröstet, sorg och ren och skär apati. Men leendet jag fick i fredags när jag fick veta att jag får åka hoj i sommar. Det är stunder som de som man lever för. Stunder där man får känna sig glad och känna sig lycklig.

Det kommer fler sådana. Jag vet att det gör det. Jag håller ut.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s