Lite frihet

Blev en fin sväng på vägarna i dag. Stannade till på Tinnerö på väg hem och snacka lite med min farbror. 

Det är en fantastiskt frihet att åka hoj. Lämna allt en stund och bara vara. Bara leva. Som någon skrev “det är den bästa terapin att åka hoj. Är man flera är det gruppterapi” 

Dagen sanning. 

❤️❤️❤️

Advertisements

Hierarkin i vården

Det finns många bra saker med svensk vård. Det finns en hel del dåliga med. Som när du som patient blir krävande och vet en del, då funkar det dåligt. Det föreligger en hierarki inom vården där de som är lägre bildade inte vågar föra din talan mot de högre bildade. Den personen från vårdcentralen som ringer upp dig vågar inte ifrågasätta läkarens besked och de vågar heller inte säga till att patienten faktiskt kräver mer än vad som erbjudits i vårdväg.

Vad är de så rädda för? Varför kan de inte säga att de ber läkaren ringa i stället om det nu ska vara så svårt att framföra ens åsikter och synpunkter.

Jag är personligen less på loja läkare på vårdcentraler som sitter och skjuter problemen framför sig. Som säger avvakta ett tag som en form av standardfras i stället för att verkligen ta de där extra proverna som patienten efterfrågar och på det sättet lugna ner personen i fråga.

För ett par veckor sedan var jag på vårdcentralen med en kass mage. Ett par prover togs för att utesluta inflammation eller infektion. Inget sådan hittades. Svaret jag fick var just “avvakta och återkom om problemen håller i sig”.

Så jag avvaktade till i förrgår. I dag ringer en sköterska med beskedet “avvakta tills läkaren är tillbaka från semester” (Detta i samband med någon receptfri tablett som skulle stoppa upp den kassa magen under tiden). Läkaren hade en tid då jag tyvärr inte var tillgänglig. Ja, fast man är sjukskriven så är man ibland iväg på något. Veckan efter kunde inte läkaren. Inte veckan efter det heller. Så jag fick en tid i mitten av augusti.

Då ber jag att de ska ta prover de inte tog första svängen. Men icke. Avvakta – var det magiska svaret. Varför undrade jag. Jo för det är bättre att en läkare håller i all vård.

Suck…. Vad gör det för skillnad om de tar prover nu eller senare? Jo för mig kan det göra skillnad. Särskilt om det visar sig vara något fel på lever, galla eller bukspottkörtel – något som dietisten påtalade kunde vara fel med mina symtom.

Men jag blev förbannad när den snäsiga sköterskan inte vågade stå upp för mig mot läkaren som var i tjänst. Sa att hon fick be läkaren ringa mig om hon inte samtyckte på att ta dessa prover. Sen la jag på. Innan det fick hon ur sig de magiska orden “ny lyssnar du på MIG!”. Jo men visst bruden. Det kommer nog inte ske någon dag i veckan när du talar så till mig.

 

Tur det finns hundar

Visst, jag saknar att ha hund mellan varven. Faktiskt att jag saknar det mycket. Någon sa till mig att skaffa en hund men jag har andra saker jag vill prioritera i livet där hund inte riktigt passar in alla gånger.

Dels vill jag ge vården en till chans att se om deras alternativ kan få mig att må bättre. Det känns lite som sista chansen men jag vill ändå testa. Risken är att jag blir sämre igen under en period, men då har jag i alla fall testat.

Sen vill jag kunna åka hoj med. Då är det svårt att ha en hund med sig.

Nej, mitt liv med hund är nog över, men visst är det tur att det finns hundar. Som nu när vänner behöver hundvakt. Då kan jag få lite kvalitetstid i skogen i lagom dos. Ett par dagar någon gång mellan varven. Helt perfekt. 😀

 

Var går gränsen?

Alla har dem. Eller jag vill tro det i alla fall. Gränser, spärrar, något som får en person att hejda sig och säga stopp till sig själv. Någon klocka som liksom ringer till i huvudet och helst innan det gått för långt.

Fast alla har nog inte den funktionen inbyggd. Alla kan nog inte säga stopp vare sig det de gör eller tänker göra är lagligt eller inte.

Jag kan tycka att det mesta som är olagligt är vansinnigt att bryta mot. Men så klart, ingen är hundraprocentig någonsin. Svårare är det när det är lagligt, när någon form av moral eller bättre vetande ska spela in. Där är vi alla så olika. I vissa kulturer är det inte okej för en kvinna att bli våldtagen. Hon straffas. I andra kulturer är det “bara” slampigt att ligga runt med många och blir man våldtagen så kanske många bara rycker på axlarna och säger att kjolen var för kort eller brösten visade sig för mycket.

I en del länder hugger de av händer på den som stjäl, medan i en del andra så ser man inte så hårt på det hela. I en del länder är det mer regel än undantag att ta ett par drinkar eller öl och sätta  sig och köra. Jag vet ärligt inte om det faktiskt är lagligt någon stans på jorden att göra så, men oavsett så är det fullkomligt vansinnigt. I går fick jag dock bevittna detta first hand och ja, jag vet inte hur den killen tänkte när han rätt packad hoppade in bakom ratten på en bil som var igång och körde i full kareta runt kvarteret. När färden skulle tagit slut kunde han inte få stopp på bilen i tid. Som tur var kom ingen till skada. Men ändå.

Nej i vissa fall är jag kanske lite för hård och dömande. Men finns det ingen lagom medelväg att gå mellan allt eller inget – då är det inget som gäller.

Blått till rött

Det var inte riktigt lika fint väder i dag som i går. Men en stund mc-åka orkade jag med. Det är en anings skillnad på moppen och hojen jag får låna. Det händer liksom lite mer när man gasar på hojen. Riktigt roligt. 

Likheten är väl inte lika rolig. Jag blir precis lika trött av båda aktiviteterna. Kanske är bra i och för sig. Sover nog bättre på natten. Eller man kan hoppas. 

Fast det är inte den typen av trötthet. Den liksom sitter i huvudet. Segar ner på något sätt. Som tur är kan jag välja hur länge och hur långt jag kör på båda fordonen. Jag kan också välja när. Jag har inga tider att passa så. 

Tror det hade varit svårare med den biten också. Vi får se i höst när nästa program drar igång i vården. Håller så klart tummarna för att det ska bli en tydlig indikation på hur mycket jag klarar. Det blir lättare att bromsa i tid då så att säga. 

 

Kan inte säga

Jäkla seg och trött dag i dag. Ögonen rinner lite lätt. Inte av tårar, inte i dag, inte än.

Nej pollen är det fina som får en att behöva vattenfast make-up. Fast, ska bara träffa brorsan och farsan så det behövs kanske inte för deras skull. Och om man åker tillräckligt fort och ler så är det ingen som tänker på hur man ser ut.

Vädret är det nog som drar ner i dag. Skulle behöva ett rejält lass regn. Får snart ta och vattna i trädgården. Avkopplande göra, men då vill jag nästan ha solsken medan jag gör det så jag kan bli lite brun och fin på köpet.

Fast det är klart, regn… Nej just nu vill jag inte ha det. Ska ut och åka lite hoj och då är det ju bättre med uppehåll. Världens roligaste sysselsättning skulle jag tro att det är faktiskt. Det och hockey. Sånt jag kan göra själv eller med andra. =) Det och vattna gräsmattan.

Snart torsdag. Mammografi på agendan. Sådana där bra gratisundersökningar som kan rädda livet på en om man bara kommer iväg på den tiden man fått kallelse till. I år ska jag det. Tänker inte skjuta på det. Någon gammal cancer vägrar jag dra på mig eller dö i. Så kan jag undvika det genom att kontrollera detta så gör jag det.

Blir en sväng på sjukan också och besöka en som är lite närmre slutet än jag är. Det känns märkligt att veta att någon ska dö. Som när mormor gick bort. Jag visste det. Hon visste det. Ingen kunde stoppa det. Därför försöker jag göra saker, fatta beslut, som ska driva mig framåt och leva. För när den dagen kommer när det bara går åt andra hållet – ja då är det för sent att leva.

Saker att le för 

Jo då. Klart det finns. Saker att le för. Sånt som får en att småle. Sånt som får en att nästan skratta högt. 

Minnen som skapas. 

Livet. Det är fint att känna sig levande även om jag blir trött och får ont och knappast orkar leva 100 procent. 

Men kanske att jag levt 50 i dag i alla fall.