Flare day

Jo så kom det en igen. En riktig flare day. Däckade helt på eftermiddagen och sov i flera timmar. Matt och ont. Feberlänslan är total. 

Så nu, vid elva på kvällen, går det inte att sova. Ligger med värk. Jävla crapsjukdom. Inget jag dör av men nog så drygt att leva med. 

:/ 

gäääsp

Den här dagen är bara en enda stor gäsp. Matt och trött och mer matt. Jäkla uttröttande väder också så det hjälper ju inte till. Blåst. Finns det något som gör en mer trött än blåst.

Well, om man seglar så är det kanonväder. Kul för de som gör det.

En annan fick en filmdag på soffan med tonåringen. Inte ofta det händer så bäst passa på.

Hittade en video på Fejjan om lymfmassage som man kan göra själv. Tänkte att det kanske skulle få fram lite mer energi på nåt sätt. Men man kanske måste göra det mer än en gång också. Enkelt var det i alla fall. Bra det. Då blir det kanske gjort flera gånger.

Här i finns videon.

Fortsätter att vila här känner jag. Säkert kanonbra när man masserat lymfsystemet =)

Stilnoct funkar inte

Var inte det här den mest värdelösa insomningstabletten på marknaden så säg. I alla fall på mig. Den funkar helt enkelt inte. Ligger och vänder och vrider och vaknar flera gånger per natt när jag tagit den än när jag låter bli. Suck.

Tur det finns alternativ i alla fall.

Sol i dag – regn i morgon. Skulle varit tvärtom känner jag men det är ju lika svårt att styra över som tabletters effekt och verkan.

Well, lite frulle så kanske dagen rullar på bra ändå.

 

Det där med döden

Igen och igen kommer den nära. I kväll bara på film men ändå. En gripande sådan där både jag och tonåringen grät. 

Allt för min syster. 

Har sett den förut. Lika sorglig varje gång. 

Nu handlar den om cancer, en jäkla sjukdom som drabbar så många. Men lika många, eller fler, dör i andra sjukdomar runt omkring oss. Fast det kanske inte är lika slående att göra en film om någon som dog i hjärtsvikt, vad vet jag. 

Der jag vet är att jag varje dag säger till min älskade tonåring hur mycket kag älskar honom. För handen på hjärtar, vi vet aldrig när det är dags att lämna in. 

Sjukdomar och olyckor kommer vi inte ifrån. Det bästa vi kan göra är att leva medan vi är levande. Fylla livet med upplevelser som får oss att le, människor som får oss att älska och som vi tar fram det bästa i oss själva för. 

Våga leva – våga följa det vi verkligen brinner och känner för. Det är så livet ska vara. 

❤️

I didn’t fall in Love with you because I was lonely or lost. I fell in Love with you because when I got to know you I wanted to make you a permanent part of my world. 

Therapy

Efter midsommarafton kom midsommardagen och då behövs fan terapi. Så ut med hojen en sväng. Så skönt! Det bästa jag gjort sen jag blev förälder. Helt klart.

Kan säga att midsommarafton kanske inte blev fulländad på något sätt. Ingen skärgårdsromantik där inte. Bara jag och tonåringen och en burk sill. Eller, faktiskt att jag glömde köpa sillen. Så det blev kycklingspett – färdiga från ICA. Ja jäklar vad midsommar det är över det haha.

Men jag vet inte om det är så mycket att gråta över. Det där att jag inte var iväg och firade med massa andra folk. Sa det till grabben att det tråkiga med många är det det ska krökas så förbannat fast det är barn med. Jag tycker det är otroligt osmakligt. Men det är bara jag. De flesta tycker inte alls att det är ett problem att bli allt fullare ju längre in på midsommarkvällen man kommer.

Jaja, ingen romatik – ingen sill. Inga sju sorters blommor heller för den delen. Inte i år. Orka drömma om någon fantastisk man som ska dyka upp i ens liv. Nej fan, sanningen är den att det nog inte finns någon sådan. Jag har i alla fall snart gett upp. Helt. Romantik vill jag nog inte ens ha när jag tänker efter. Blommor och sånt där kraffs. Nej nej nej. Det är INTE jag. Inte någon stans faktiskt. Vad som däremot är jag är att jag vill ha en karl som vill och vågar säga med STOLTHET att jag är hans tjej.

Och det är där det faller. Det är där det blir fel. Jag tror inte den mannen finns nämligen. För när allt kommer till kritan så är jag ensamstående morsa åt en tonåring. Inte så hett alltså. Dessutom spelar han hockey. Det kostar massa pengar. Sen är jag sjuk och sjukskriven. Det betyder att jag inte har massa pengar. Sen är jag sjuk och orkar inte leva fullt ut. Ja ni ser. hahah. LOL. Att bara se ut som tio år yngre än man är räcker inte långt. Att ha ett skratt och humor och värderingar räcker inte heller. Att ha moral, empati och verkligen kunna älska, det räcker inte det heller.

Eller, det har inte gjort det so far. Som en kille sa “Det är ju inte på grund av ditt utseende som du är singel i alla fall”. Nehej du. Tackar. Nej det är allt det andra som felar då kan jag tänka.

Eller…

Jaja, nu lägger vi det trista romantikbefriade midsommarfirandet bakom oss och går vidare till nästa del av sommaren. Den där det ska bli varmt och skönt och jag ska ligga i bikini på  någon varm klipphäll. En klipphäll som ingen kommer hitta så jag kommer fortsätta vara singel ett tag till.

Jäkla skönt det inte syns

Tittar på mig själv i spegeln. Synar mig uppifrån och ner. Och så upp igen. Vänder och vrider lite granna. Jo då. Lite ålder syns allt. Men mycket? Nej. 

Tittar en gång till. Hur kan det inte synas hur ont jag har. Hur dåligt jag mår?

Men visst är det jäkla tur att det inte syns. Jäkla tur. 


Foto: Johnny Gustavsson 

Det ska nog gå den här sommaren med

Jäklar vilken början på sommaren. Först hällregn så folk klaga ihjäl sig. Sedan sol och halv storm så folk klagar på det med. Först för vått, sen för torrt. Älskar verkligen Sverige och svenskar.

I helgen var jag på Hojrock. Det var min semester det. Kanske lite kort men helt underbar. Jäklar vad massa roligt folk det finns på jordens yta. Att så många lyckades samlas på Lysingsbadet var ju helt otroligt. Jag är glad att jag åkte. Jag är ännu mera glad att jag levde. Mest glad är jag över att jag tog mig hem igen och inte är totalt väck i kroppen.  Visst, jag däcka på söndagkvällen och vakna först 14 timmar senare. Även i natt blev det väldans massa sömn. Men vad gör det.

Så nu funderar jag på nästa resa. Den till Mora med grabben som ska på hockeyläger. Efter det en sväng till Stockholm. Så lite hundvakt och så fylla år så klart. Ja det ska nog gå den här sommaren med skulle jag tro. Med lite tur mår jag okej och kan ta tillvara på den med. Med ännu mera tur stabiliserar sig vädret så svenskarna kan sluta klaga på det.

För det där med att klaga, det är som att sitta i en gungstol. Du har något att göra men du kommer ingen stans.

Fram med hojen här känner jag! Jäkla tur att jag har fem mil till affären dagar som denna 😉