Nässelutslag

Jo men tack för det.

Först ett möte som slutade i tårar. Sedan en kväll med huvudvärk från helvetet.

Det toppas med att sonen får värsta nässelutslagen och mår pyton.

Var nära att få åka till akuten med eländet men det la sig lite med en antihistamin. Sen kunde jag knappt sova. Mådde bara illa och värken i huvudet var brutal.

Vid femhugget var jag uppe och tittade till grabben. Fortfarande utslag, men inte lika mycket som i går. Sedan dess har har jag legat och somnat, vaknat fram till åtta.

Känner mig inte så fit for fight i dag kan jag säga. :/

Vilken tid?

I morgon är det dags för uppstart på Försteget för mig. En åtgärd som sätts in för att pröva, på arbetsplats, om jag kan komma upp i hållbara 25 procent sysselsättning.

Ska bli riktigt kul att få göra något. Få ett sammanhang igen. Särskilt som det leder till jobb om det funkar.

Jag vet, det kommer säkert dagar där jag är utslagen och inte klarat det lilla. Det kommer dagar där jag måste säga nej till annat. Men jag hoppas det inte blir i någon större utsträckning. Inte större än nu i alla fall.

Hockeysäsongen har dragit igång nu igen. Så jäkla skönt. 😎 Mer is åt folket. 🤘🏼💪🏻

The ride

Är gladast av alla de dagar jag får va med tonåringen eller köra hoj.

Får jag sedan fotografera med så är det grädde på moset.

Nu är långt från alla dagar så ultimata. Ja, tonåringen han är ju nästan alltid med någon stans under dagen men resten. Fast i går tog jag mig iväg med hojen på en rejäl tur till farsans sommarstuga.

Gött arr leva – helt enkelt.
Kraschade på soffan när jag kom hem. Vaknade där i morse. Den biten hade jag helst varit utan men man får ta det. Kan ju tyvärr inte bli frisk bara för saken skull.

I dag däremot blir det till att ligga i solen och bruna till sig lite granna. Sen har tonåringen första ispasset. Det vill jag så klart inte missa.

😎

Försök leva lite

Jag tycker att jag tagit det rätt lugnt här i sommar. Ändå kommer krasch efter krasch. I dag var det som att få en knock out av Tyson innan jag slocknade i feberliknande sömn i fem timmar.

Men innan det hann jag va med tonåringen på golfbanan och kollade på när han fick premiärslå på lite bollar.

Jag ligger still hela kvällen.
Sonen är redan tillbaka på golfbanan. Lånade klubbor, bag och vagn. Mot nästa nöje i livet för honom. En annan ligger still och inväntar morgondagen med hopp om att må bättre.

Från present till utgift

Ena sekunden får man vara riktigt glad. Nästa så går sonens telefon sönder och kostar 800 spänn att laga.

Jaja, vad är en bal på slottet. Han har i alla fall inte haft sönder den med mening utan tappade den och displayen gick sönder. Lite otur och den första som han haft som också haft en olycka. Kan ändå känna att många andra ungars telefoner går sönder i ett så jag klagar inte mycket. Bara lite 😉

Tack som fan!

Det finns verkligen bara ett enda ord just nu.

T A C K !

Jag är så otroligt tacksam och glad över hur många som swishade in ett bidrag till min present.
Ja, en del gav rena cash och en del fick kontonummer och satte in där och SJÄLVKLART blev det tillräckligt till det där objektivet!

😍😍😍❤️❤️❤️❤️❤️❤️😘😁💪🏻

Jag hoppas ni alla som varit med inser vilken fin present det här är men framförallt så har ni visat att ni bryr er om just mig, varesig ni känner mig väl eller faktiskt aldrig har träffat mig. Det fick mig att le en hel vecka och jag kommer fortsätta att göra det en lång tid framöver.

Jag kan säga att innan jag la ut min önskan så velade jag bra länge. Hur skulle jag skriva, vad skulle folk tycka. Men jag ville ändå tro att tillräckligt många kände mig tillräckligt bra och tyckte att jag gjort, och gör, tillräckligt mycket bra för att förtjäna det här.
Jag hade rätt. Men ändå slog ni mig med hästlängder mot vad jag trodde att ni skulle bidra med.

NI ÄR FANTASTISKA!

Återigen T A C K 🤜🏼👊🏼🙏🏻👏🏽👏🏽👏🏽💪🏻❣️❣️❣️❣️❣️❣️❣️💝💞💕💜💙💚💗💖💓❤️💟💘

Love you all!

Lilly

Men urk för passat!

Usch och fy för bilen. Satans ständig källa till oro och ångest. I dag har exet gjort en utöver det vanliga enormt stor insats och bytt generator på bilen. Själv mådde jag så apdåligt att jag bara kunde stå och titta på.

Känns förjävligt att inte klara så enkla saker som att skruva lite själv. Men när huvudet går på full fart och i slalombana upp och ned, då funkar inte problemlösningsförmågan alls.

Hade aldrig, aldrig, fått isär den fronten och fått ihop det igen. Inte på en dag. Kanske på ett år../

Så fast jag är enormt tacksam att ha det hela gjort och bilen till synes fungerar nu, så har jag kvarstående stress att ligga andra till last i frågan.

Sen blev resten av dagen kaos. Grabben skulle träna och fick höra hur kass han var på fysen av några stjärnor som tydligen tyckte de var coola nog att få trycka ner någon annan. Dessutom så stod det fel tid i kalendern så när jag hämtade en iskall och trött tonåring, hade träningen redan varit slut en timme.

Fick så ont i hjärtat av det hela. Fan jävla idioter till ungar som beter sig. Nu vill dock inte sonen ta upp det hela så deras föräldrar eller tränare får aldrig veta. Men jag vet vilka det är. Och det räcker långt.

På vägen hem köpte vi käk på Berga Sushi. Fick en Lax ned teriyaki som var så salt att man kunde tro de tappat saltkaret i rätten. Grabben fick en Pad Thai som inte heller var någon höjdare. Rätt besviken. De brukar va bra på sushi nämligen men det här hade jag kunnat va utan.

Nu hoppas jag i alla fall att jag får sova gott den sista natten som 43. I morgon bitti vaknar jag och får säga att jag är 44. Hurra för mig.

Jag fick leva ett år till 🙂

Det regnar!

 

I dag gick jag till affären. I regn. Bilen är trasig och just när det regnar så känns det inte så hett att åka hoj. Vi utgången stod ett par människor och väntade på att det skulle sluta regna. Om de skulle gå hem eller bara ta sig till sin bil på parkeringen vet jag inte. De bara stod där.

Själv började jag gå hemåt. Allteftersom tilltog regnet. Jag tänkte det att fan, går jag i regn så blir jag som sämst blöt. Blir jag det så betyder det att jag ändå lever och mår så pass bra att jag kan gå ut. Leva – det är inte alla som får den möjligheten. Alla som vill får inte vara här tills de själva känner att de är klara med livet. Men jag, jag har den möjligheten än så länge. Jag tänker alltså leva.

Det betyder så klart inte att alla dagar kommer vara kantade med guld och att jag aldrig kommer känna att jag är redo att ge upp. Tvärtom så är de flesta dagarna väldigt tunga. Både fysiskt och psykiskt tunga. Att inte känna att man passar in, det är tungt – även när man är vuxen. Att känna att man inte är önskad eller tillräckligt bra för att bli älskad – det gör inte livet lättare. Att sedan vara tufft medveten om ens fysiska svårigheter på det. Grädde på moset, fast det blev ett bra äckligt mos.

Men jag tänker på scenen med Renee Zellweger i Cold Mountain. Jag är i alla fall inte en av de som skapar regn och sedan står i det och säger – Helvete! Det regnar! Mitt regn har jag bara fått lite på köpet. Icke att förglömma att jag också fick livet. Så jag tänker att någon dag kanske saker blir bra. Eller mindre dåligt i alla fall. Någon dag kanske jag möter den där killen som jag vill ha och som faktiskt vill ha mig med. Någon dag kanske jag kan jobba lite mer och skapa en framtid som är hållbar. Inte bara överlevnadsbar.

Och vet ni, min önskan om ett objektiv kommer gå i uppfyllelselse. Det är jag övertygad om. Jag hoppas och vill tro att de sista bidragen kommer på min födelsedag och jag är e n o r m t  tacksam för alla som redan swishat in en peng. Det är en speciell känsla att så många visar att de tycker jag gör något bra och vill se mer av det. Att så många vill att jag ska ha den här saken och att så många gillar mig. För jag tror inte någon som inte gillar mig hade swishat en endaste krona.

Så två dagar kvar. Sen ska det summeras. Det är så lite kvar att jag vet att det kommer gå. =) Jag tror på er, för ni trodde på mig.