Regn

Vet du, det regnar i mitt hjärta.

Det har hållit på i sju år nu. Oftast inte så mycket men i går vräkte det ner igen. I går var det dagen du lämnade oss. Lämnade mig.

Tid – det är det enda ingen människa kan skaffa sig mer av. Ändå så låter vi de vi älskar gå oss förbi. Vi ses inte, säger inte hur mycket någon betyder för oss. Jag var mitt i ett kaos vid den tidpunkten i livet. Allt på en gång. Genomstressad, sjuk, jobbade mer än jag borde. Pendlade. Sonen var liten. Jag kunde inte, hur gärna jag än ville, ge tid till dig – till oss. Livet var mot mig. Men nu prioriterar jag annorlunda. Jag riskerar inte att bli sämre igen bara för att ta tid från värdefulla människor. Främst sonen. Men även andra jag värdesätter och älskar. Mamma, pappa, pappas fru, bror och svägerska. Mina systrar och bröder jag mött inom mc-världen. Vänner. Kärleken. Visst, fast jag är så medveten om den där tiden jag inte får tillbaka, så är jag inte på något sätt världsmästare på att höra av mig till alla. Jag är fortfarande sjuk. Min ork och min energi är högst begränsad och varierande. Dagsformen, den avgör allt. Och även om det regnar vidare i mig så kommer så klart tårarna att torka igen. Det kommer bli soliga dagar. Dagar när jag ler och mår bra. Dagar med fina minnen. Leenden. Skratt. Inger – alltid älskad. Alltid saknad. Aldrig bortglömd. Med mig för alltid. ❤️

Advertisements

Det går så fort

Sommarlovet är här. Lika välkommet för mig som för sonen som slutar årskurs åtta. Äntligen vila och inga tider att passa. Låta dagarna flyta i varandra och bara må bra.

Åren går så förbaskat fort bara. Sitter med “den här dagen” på Facebook som en stilla påminnelse om allt som varit i livet. Skolavslutningar, dödsfall, födelsedagar, studenter, baler, listan är lång. Jag gillar den funktionen på Facebook. Ärligt talat så skulle jag nog inte dra mig till minnes ens en hundradel av händelser i livet. Nu får jag en chans att se och tänka tillbaka, på gott och ont. Mest gott, tack och lov.

Så nu sitter jag och redigerar lite bilder från morgonen. Sonen och grannes grabb åkte ihop till skolan. Det här blev den första avslutningen jag missar. Eller hoppar över kanske jag ska säga. Sonen själv sa att jag inte nödvändigtvis behövde vara med. Det var fint om jag kom när han slutade nian sa han. Jag kan hålla med. Just högstadiet, där de ändå inte har en avslutning som all släkt kan vara med på, kan man faktiskt stå över.

Men ett par fina bilder fick jag i alla fall innan de traskade iväg. Jag sa åt sonen att komma hem med bra betyg. Och fick han inte det själv så kunde han sno någon annans 😉

Sommarlov – tackar för den uppfinningen.

The Clone…

Ligger utslagen på soffan. Är skitstressad över allt som ska göras under sommaren. Önskar jag kunde klona mig en smula. Vara två Lilly. Fast världen är nog rätt nöjd med att det bara finns en av mig.

Men visst vore det skönt att bara resa sig upp och gå och göra roliga och bra saker samtidigt som jag ligger kvar på soffan och äter kakor och dricker te.

I den bästa av världar…

Farliga fettet

Jävlar i havet! Ännu en artikel om hur du minskar det farliga bukfettet! Passa sig så man inte råkar ut av för mycket av det du!

Hur man däremot minskar den farliga dumheten bland folk, det pratas det desto mindre om.

Jag tänker då på sånt som “sunt förnuft” och “moral” och “etik”. Ord som när man uppför sig faktiskt säger en hel del om personen. Det säger en del om man är farligt dum för sig själv och andra eller om man kanske är en redig människa, en att lita på.

Exempel på farlig dumhet.

  • Stå i vägen för utryckningsfordon.
  • Förstöra utryckningsfordon.
  • Visa drunknande människor för sina barn.
  • Inte alls hålla koll på sina barn.
  • Underlåta sig att lära sina barn rätt från fel.

Ja, det senare är i och för sig en omöjlighet om man lider av farlig dumhet. Kanske lider samma personer av farligt bukfett. Ja vem vet säkert. Listan ovan kan för övrigt göras milslång. Farlig dumhet. Kan ingen stoppa det i stället för bukfettet. Snälla.

112 – Aina

Jäklar, det händer inte varje dag att en blir stoppas av Aina på E4! Men i går hände det. Trasigt baklyse på hojen. Illa. Men slapp böter i alla fall. Vet inte om Aina var snäll eller inte fick ge bot. Frågan är om Aina ens fick stoppa mig när Aina var helt själv i bilen…

frågan är också om det är okej av Aina att be om telefonnummer av folk vi E4. Ja det är såna saker vi inte riktigt får svar på gissar jag. En kan bara spekulera.

Jag bytte i alla fall mitt baklyse direkt jag kom hem. Lampan var trasig, inget konstigt med det. Men resten…

Mycket dåligt

Det går utför. Känner mig allt sämre. Ont i händerna på ett nytt sätt. Kanske är karpaltunnelsyndrom på gång. Eller så ska jag bara ha mer ont.

Trött är jag med. Orkar inte vara glad och trevlig. Går på det yttersta mest hela tiden. Värdelöst.

Beställde i alla fall ett nytt bakdäck till hojen. Sen ska den besiktas. Hoppas allt är som det ska på den. Men det ska det väl vara.

Ska ta en kopp kaffe och se om livet återvänder. Om inte så finns ju alltid min soffa här ❤️

Back to q107 – Toronto

Sommar, sol, hetta, radio. Då faller valet på Toronto station Q107. Bra prat, bra musik.

Men i dag har jag också lyssnat en del på Avicii. Killen, han gjorde bra skit han. Tråkigt att ingen lyssnade på hand behov av att vara för sig själv. Eller helt enkelt bara vara sig själv. Kanske hade hans liv, Tims liv, fått pågått lite längre. Eller så får jag tänka att det var dags för hans själ att gå vidare.

Blir ofta väldigt låg när jag börjar tänka på existentiella frågor. Varför lever ens jag? Jag som har så jäkla svårt att få balans i livet. Värk, trötthet, mera värk. Det blir inte direkt bättre med åren men ändå så kämpar jag på.

För det är väl det man gör gissar jag. Kämpar, sliter. Inte ger upp i första taget. Inte andra heller. Faktiskt är jag nog uppe i två, tretusentaget. Fast det går ju att räkna längre än så så jag kämpar vidare.

På Toronto Q107 spelas inte Avicii. Inte vad jag hört än. Men de kanske gjorde det under vintern. Under den årstid jag inte lyssnar på radio.

I morgon fortsätter sommaren. Dock lite svalare har jag hört. Kanske klarar jag då att ligga i min trädgård i flera timmar.

Jag hoppas på det i alla fall. Behöver tiden till att läka. Känner mig mer trasig än på länge. Men det är som det är sagt: Är något bra i livet så passa på att njut, det varar inte för alltid. Om något är dåligt i livet så misströsta inte. Det varar inte heller för alltid. ❤️

Däckad halvtid

Fy fan vad det märks av när jag gjort för mycket. Totalt däckad i dag.

Har haft detta på känn och vet att det varit på G. Tyvärr så finns det saker i livet som inte går att ställa in. En del vill jag inte ställa in heller. Sådana saker som jag bara får en chans att uppleva. Som en bal. En student. Ett bröllop.

Men jag kommer igen. Lite i alla fall. Kommer bara ta ett tag innan jag är igång igen och åter på min normalsjuka nivå så att säga.

Inte riktigt riktigt

Det finns en hel del saker jag inte blir riktigt klok på. Som vid drunkningstillbudet i går. Folk beter sig som gamar för att få se lite död tonåring.

Eller som polisen beskrev det i tidningen – synnerligen brist på normalt hyfs.

Folk höll upp sina barn för att de skulle se bättre.

Vad fan ville de att de skulle se? En död människa?

Folk fotograferad och filmade. Galet. När polisen vad dem sluta så började de tjafsa i stället.

Jag saknar ord för vad jag tycker om folk som gör så här.

Crap night

Gjorde en tisha för länge sen.

Feel like Crap Day

Stod det på den. Hade behövt den i dag. Sov som en kratta. Vakna massa gånger. Mardrömmar. Stress. Ångest.

Så ont i ryggen att tårarna rann. Jäkla tid det ska ta att få de där sprutorna. Blir galen på väntan.

Så i dag har jag bara redigerar bilder och legat still. Mest legat still faktiskt. I princip hela dagen. Inte ens legat i trädgården utan på soffan.

Galet.

Ogillar.

I morgon bal. Sen vila igen då.

Over and out.